AIK på planen igen

AIKs match ikväll mot Örebro SK var den bäste matchen på mycket länge. Det var den bästa sen sist man mötte ÖSK.

För en gångs skull kunde man äntligen känna igen AIK på planen igen. Snabbt, kreativt, och mycket väldiregerat spel. Framför allt i anfallsspelet. Man såg självförtroendet i spelarna igen. Özkan utmanade, Ortíz slog inlägg som Quaresma, och alla var med i anfallen. Walid Atta, och Nisse Johansson som är kända för att göra tabbar och slarva var säkerheten själv i backlinjen. Målvakten Tomi Maanoja gjorde flera mycket bra räddningar, och ska inte kladras för bakåtmålet. AIK stod helt enkelt för det mesta av spelet ute på planen. Den första halvleken var väld spelad av AIK, och det var mer eller mindre bara en tillfällighet, eller snarare sagt tur att ÖSK fick in 1-0 målet i den 10:e minuten. Precis i slutet av andra däremot var jag, och jag tror alla andra som såg matchen också helt säker på att det skulle bli 2-0 till Örebro när man fick ett superläge som Maanoja räddade, och returen som han också tog. Sedan kom räddaren i nöden. Ingen annan än Nisse som fick bort bollen på mållinjen.
I andra halvlek fick man ut resultat av det övertygande spelet. Obolos nickmål bara 4 minuter efter andra halvlek dragit igång, och 6 minuter senare klapp-klapp spelet till 2-1. Mest omtalat blev det bortdömda självmålet som ÖSK gjorde i den 80:e minuten. Det dömdes bort för offside, trots att ingen AIK spelare rörde, eller påverkade spelet. Ja man slutar aldrig förvåna sig över domslutet i allsvenskan.







Man börjar nu se vilka som verkligen stödjer AIK, och vilka som bara stödjer resultat. Publiksiffran idag låg på 7400. Det är den sämsta siffran för AIK på hela 8år. Barnfamiljerna kan man förstå att de inte går på alla matcher under en kall höstkväll, men alla dem andra som kallar sig AIK supportrar ska såklart vara på matchen och stödja sitt lag. Pinsamt att det var mindre folk på plats än det finns sålda årskort inom AIK.



Sämsta publiksiffran sedan år 2000


Efter kvällens match sitter väll ändå Rikard Norling kvar till åtminstånde nästa säsong. Fingertoppskänsla i utaget av startelvan, och nu fick han äntligen vissa vad han går för igen.

AIK Pressat

Hela den här säsongen har varit en besvikelse som AIK-fan. På senaste tiden har laget varit ordentligt pressat. Efter att AIK äntligen tog en seger igen mot IFK Norrköpning så släpptes en del av pressen, men förlust senast mot Malmö FF, och nu är det upp till bevis. Det kan kännas som att AIK inte har något att spela för längre, men det stämmer inte. Dem här sista matcherna kommer vara väldigt avgörande om AIKs cheftränare Rikard Norling får stanna eller gå. Rikard som tog upp laget till allsvenskan igen, och nästan knep ett sm-guld året därpå. Nu kommer Rikards framtid att avgjöras. Om Rikard skulle lämna AIK, eller snarare bestämt tvingas lämna så skulle det vara en förlust för alla AIKare. Jag kan fortfarande höra hur klacken sjöng "Norling ska vara kvar i AIK" under en stor del av matchen mot IFK Norrköping. Som det är i dagens fotboll så får ofta en trännare kicken när en säsong misslyckas, men jag tror på att man ska ha mer förtroende på dagens tränare. Ett lysande exempel är Kalmar. Nanne fick sitta kvar även när det gick dåligt, och har nu fått laget ditt dem aldrig varit förr. Att sparka Norling vore ett misstag.
should i stay or should i go

Att vara en fotbollssupporter

Hur är det att vara en AIK supporter? Eller bara en svensk fotbollssupporter över huvudtaget. Man längtar alltid varje gång när den svenska fotbollssäsongen tar slut tills nästa ska börja. Tills glädjen då man får gå på sitt lag spela igen, men hur mycket av fotbollssäsongen innehåller glädje? Hur många procent av säsongen är igentligen glädje?

Fotbollen som ska innehålla underhållning, och glädje innehåller så mycket mer. Varje säsong går man alltid omkring, och oroar sig för att det ska gå dåligt i nästa match, eller att en spelare ska bli skadad. När laget förlorar blir man ledsen, besviken, och arg. En förlust får alltid konsekvenserna att man går omkring, och är arg över resultatet, och funderar besviket på hur det kunde bli som det blev. Känslorna inom fotboll är mer än bara glädje. Alla de "dåliga" känslorna dtker alltid upp. Man kan ligga sömnlös efter en match, och oroa sig över läget i tabellen. Man känner lätt hur man blir arg när man ser repriserna på tv om hur laget tappade matchen, förlorade, och gjorde bort sig. I slutändan däremot så är det glädjen som överstiger alla känslor. En vinst kan få en att glömma allt annat dåligt som hänt under säsongen. När laget pressterar, och man står en kall höst kväll på arenan och ser laget som man följer vad som än händer. Man kan känna sig stålt att man står upp för laget. Laget man aldrig sviker, och som alltid gör allt för att inte svika sina supportrar.